Where do I start? It seems to me as time is running so fast… Seeing clients, preparing workshops and talks, being with my family, laughing and arguing with friends, moving, loving and lending myself to presence and all of a sudden last wednesdays completely magical gathering feels like a month ago… I guess now is a perfect time for me to surrender to the speed instead of fighting it?
Anyway, something profoundly got downloaded in that session and I am going to share some short notes about it, starting with an awareness around how Wise Women Council is shaping the space and preparing the ground for magic to manifest when we meet. We meet. Who is ”the we” that meet? That’s the funny thing! Its always a new constellation of women, its never the same and whomever is coming is always so perfect. And every single time I get amazed of the space being shaped by us through no judgment, total willingness to just be who we are, absolute presence and then this something else that refuses to be put into words. It is the space that happens when we make the intention to dedicate our time together for planetary change, for a fully enlighted, awakened and alive planetary system including all beings, including ourselves!
Its seldom that we think about evolution happening right here in the middle of our everyday lives. And it does. Slowly monkeys became humans and slowly humans are becoming… Yes, what? What are we becoming? Its happening right now.
Det vibrerade mjukt i varendaste liten del av mitt varande när jag gick från WWC-träffen förra veckan. Det var mer än jag kunde drömma om och jag är så berörd. Jag vet inte om jag någonsin har varit med om något liknande. Det var mycket som hände den kvällen på många olika plan och jag ska berätta, från mitt perspektiv, om en liten del av detta. Det är inte helt lätt för mig att formulera men jag ska göra så gott jag kan så ha gärna tålamod med den svårtillgängliga texten.
I tusentals år har djupt dedikerade cirklar av kvinnor som bär den fullständiga kärleken och friheten levt och verkat i Libyen och övriga Nordafrika. De här systrarna är kvinnor som har en fullkomlig vetskap. Kvinnor som, med helt andra uppoffringar än våra, har gett sina liv åt ‘det större’, åt sin innersta längtan, åt sitt kall. Det är kvinnor som vet. Känn på det ordet ett ögonblick. Att veta. Vad innebär det? Vad är det att veta? På engelska så vävs en annan vibration in i orden att veta – to know. To know something and to know somebody. Att veta/to know sig själv, att veta/to know life. To know God. Det, och mer ändå. är vad att veta betyder i det här sammanhanget. Kvinnor som vet. Och kvinnor som lever sin vetskap. Det här är systrar som djupt i hjärtat vet, som i kärnan av sitt DNA bär en gåva för sig själva och till oss andra. De vet vad som ska göras och hur det ska göras. Det är kvinnor som har burit den här vetskapen i tusentals år genom generationer, från en generation till en annan och de vet hur de ska känna igen den i varje ny generation.
Kära systrar,
Vet ni vad?
Jag har skämts för träffen i tisdags. Inte för att någon gjorde någonting fel utan bara för att det blev så annorlunda mot vad jag hade föreställt mig.
Härom morgonen satt jag med skammen och det vred sig i magen och en enkel fråga kom: Är det här (skammen) kärlek? Svaret var självklart – Ja, det är klart att det är kärlek! Min mage slappnade av och insikten gjorde att tolkningen av vibrationen (att det är skam och fel) försvann och kvar var jag med ett av de intimaste ögonblicken av möte med mig själv som kärlek som jag någonsin haft. Fullkomlig frid och djup nakenhet. Det ska mycket till ibland för att man ska omfamna de mest avlägsna hörnen av sig själv…
Oavsett skam eller inte så är jag otroligt berörd av att så många (vi var 65 st i Stockholm i en enda cirkel! Långt fler än vad det fanns kuddar till att sitta på…) ville träffas denna kväll och fira den internationella kvinnodagen med improviserad sång och varande och bön.
ADRESSÄNDRING på träffen 8 mars!
P g a dubbelbokning så ses vi istället på Igeldammsgatan 22 A, 2 trp. T- Fridhemsplan. 10 min gångväg. Igeldammsgatan är en tvärgata till Fleminggatan nästan uppe vid S.t Görans sjukhus. Välkommen!
Tack till den fantastiska grupp av kvinnor som i måndags vågade möta det jag nedan ska beskriva! Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för att ni, för att vi, valde att möta denna galenskap, detta vansinne som pågår i Kongo-Kinshasa och runt om på vår jord. En av de viktigaste grundbultarna denna kväll var att se hur vi alla hänger samman. Hur vi alla ofrånkomligen är en del av den väv som är vårt liv här och nu på den här planeten idag. Hur väven mellan vår lilla person och allt som är, det stora alltet, hänger ihop. Det är inte de i Kongo och vi i Sverige. Det är vi alla, här och nu, på samma jordklot. Och valet är vårat.
Hon skriker, hon slår, hon gör allt vad hon kan för att slippa vara med om det som väntar när gruppen av aggressiva män trängt sig in i deras hem. Hon ser barnens skräckslagna ögon när de sliter henne ut från hemmet. Männen vrålar och skrattar hårt. Hon gömmer sig i sitt innersta när våldtäkten börjar. Det som följer sedan kan jag knappt återge i ord så jag ber dig att inte läsa vidare utan att vara beredd på att det är oerhört grymt.
Min dag den 4:e januari började magiskt uppe på Stockholms alptopp, Skinnarviksberget, med universellt skådespel på himlen.
”Idag är Sverige mörkast i världen”, skrev Expressen, dagen för vårt första möte 2011.
”… solen hinner inte ens upp förrän den förmörkas bakom månen…Vid solförmörkelser stannar vinden, fåglarna slutar kvittra och mystiken tätnar. Förr i tiden var man rädd för sådana här fenomen.”
Enligt Kinesiska filosofin Yin/Yang är mörker o ljus universums två universella krafter och det är viktigt att vi har balans mellan dem. Är vi rädda för mörker idag? Varför kallar vi det som känns svårt för mörker? Vill vi ha det ena och inte det andra?
På ”Alla Kan institutet” den tisdag kvällen vävde vi en väv av mörker och ljus och känslan av att de båda gav varandra näring var enkel. Vi såg paradoxen i att ingen av dem skulle finnas utan den andra, en dynamiskt levande dans i ständig rörelse. Precis som i Yin Yang tecknet där i centrum av det mörka föds ett frö av ljus och i centrum av det ljusa omfamnas ett frö av mörker. Motsatser och samtidigt samma, det var där magin tog över. Plötsligt blev rummet så mycket större. Acceptans och neutralisering tog plats, ett varande utan värderande. Dansen från perfektion till perfektion. Rummet fylldes av en härligt vid och stor känsla.
”Vad är WWC och kan WWC vara för världen utifrån den här väven och dansen?”
Alla ni underbara, modiga, fantastiska människor! Vad jag är glad att ni finns samtidigt som jag på denna magiska planet.
Hela familjen i magsjuka hindrade mig från att hålla i årets första träff men jag hoppas att ni som var där hade en kreativ, rolig och givande kväll och att cirklar av ert arbete fortfarande sprider sig som ringar på vattnet ner i jorden, upp i rymden, in i hjärtan, över broar världen över.
Att göra det som inte är möjligt, att läka det som inte sägs kan läka, att sikta så högt så att folk skrattar nervöst åt målet det är WWC’s väg. Och den vägen vandrade jag intimt med min familj och nära vänner i julhelgen. Vi var på återbesök på sjukhuset med min sons brännskadade hand när läkaren sa att han behövde sy och troligen transplantera hud. Inget skulle kunna ändra på det sa han, såret var alldeles för djupt för annat läkande vid det här stadiet eftersom man såg ned till senorna. Vi hade 3 dagar på oss till operation och bestämde oss för 3 dagar fullkomligt dedikerade till handens helande tillsammans med magiska vänner. På operationsdagen säger läkaren att han måste ha misstagit sig, han måste ha sett fel för det finns inget att sy… Det har läkt ihop!
Our third gathering took a surprising turn, when Jessica, who where supposed to be the main space holder for our gathering this time, had to cancel in the last minute.
The rest of us in the core team had the challenge and blessing of having to jump in and share the leadership. It was a beautiful opportunity to try out Wild Goose Nation – that everyone will know what to speak and when, and that the council will carry itself. And it did!
About 25 of us gathered in a beautiful room in Stockholm at Stockholm Kundalini yoga center on a new moon morning. Our intention for this time was “Enlightenment of Women”. We wanted to ask the question, what will it take for every woman, in whatever circumstances, wake up, NOW? No matter if in richness or in poverty, in sickness or in health, prison or high position in society – the alive question is, are you willing to be free, no matter what? We collected everyone’s ideas about what stood between them and freedom in an imaginary chest, and then sent out a powerful intention of the realization of freedom out to the universe.
The native ones and awake women who walked before us were very present in the room, with a lot of tenderness and soft grace. The atmosphere was peaceful and powerful at the same time, vibrating with aliveness.
Thank you everyone for co-creating this day with us! The council really starts to fly – who knows what miracles will happen next time… The 4th of january…
Igår hade vi den första kvällsträffen i Stockholm och det var en magisk kväll. Knappt 30 kvinnor var vi som
samlades för att med hjärta, intelligens och närvaro bidra till den värld vi vet är möjlig. Kvällen innehöll samtal, meditation, intentionsarbete och magiska möten hjärta till hjärta, kvinna till kvinna, varande till varande. För mig, Jessica, så kändes det fantastiskt att känna att nu börjar rötterna verkligen söka sig längre ned i myllan så att vi som cirkel, som visa kvinnor tillsammans, kan stå stadigare.
Hos många fanns en längtan att få tid till att gå djupare in i WWC och vad vi kan skapa. En längtan till att få tid till både praktiska frågor som hur vi kan skapa en så stabil och expansiv grund som möjligt för WWC och mer filosofiska frågor som vad är kvinnlig kraft? Tillfällen till det, för de som vill, kommer att komma utanför de redan inplanerade träffarna så snart som möjligt.
Vi var i helgen på hälsomässan i Älvsjö och informerade om WWC till många olika kvinnor. Så underbart med all positiv respons! Jessica Odén och Evalena Anderson höll även ett föredrag både lördag och söndag för ett hundratal åhörare. Det var otroligt roligt! Jag, Jessica, och Evalena har känt varandra sedan barnsben men det är först nu som vi har tagit möjligheten att faktiskt arbeta tillsammans. Att vi inte tänkt på det tidigare… Funderar du på att samarbeta med en nära vän så säger vi bara – Just do it!
